Jag bänkade mig framför tv-soffan för att se ett Manchester United (i praktiken redan vidare) mot mer eller mindre avhängda Milan. En match som jag flera gånger på förhand konstaterade var avgjord, men jag varnade för Milan flera gånger. Alla vet vilken historia Milan har och vad dem är kapabla till. Men uppgiften var svårare än så, det handlade mer eller mindre om mirakel, att vinna med två mål på Old Trafford i en åttondelsfinal är nästintill en omöjlig uppgift, till och med för Milan. Efter en kvart in i matchen så fick vi svaret också, Sir Alex hade läst på läxan och stängde Milans anfallsspel fullständigt. Firma Rio/Vidic var tillbaka och agerade på bästa möjliga sätt. Och så var det då Wayne Rooney!

Världens bästa spelare satte två och kunde gjort minst två till om Sir Alex inte valt att byta ut honom. Matchen kändes avgjord redan då United var mer eller mindre bättre på exakt varje position. Men matchen skulle få en annan karaktär, och 30 minuter före slutet var det dags för kvällens stora höjdpunkt. David Beckham gjorde sig redo för inhopp och byttes in mot Abate. Bytet får ses som en kosmetisk fin gest till Becks, som ser ut att ha svårt att hålla tårarna inne när han väntar vid sidlinjen. 75 000, oavsett färg, välkomnar in honom på Old Traffords gräsmatta igen, och hela arenan stämde upp i en stående ovation. Manusförfattaren hade gjort det igen!

En tagen Beckham såg ut att bita sig i läppen för att inte fälla en tår. Publiken sjöng om och om igen:

"One David Beckham! There's only one David Beckham", sjöng en stor del av arenan följt av "Fergie, sign him up! Fergie, Fergie sign him up!".

Det var vackert ögonblick, troligen det vackraste som någonsin har ägt rum på en fotbollsplan. Även den mest hårdhudade måste ha fått gåshud och rysningar. Ovationerna och allsången fortsatte. Matchen i sig var redan avgjord, men Beckham var het, stekhet till och med. Han började styra och ställa i Milans mittfält, och hann med ett kanonskott på volley som tvingade Van Der Sar till en lysande reflexräddning. Det kändes verkligen som att hans gamla publik sitter och hoppas på att han ska få göra mål. Beckham hann även med att frispela Inzaghi och var nära en assist med sin patenterade högerfot. Som om det inte vore nog så hann United även göra 4-0 (med Beckham på planen). Revanschen var fullbordat och avancemanget till kvartfinalen säkrat . Vilken uppvisning det bjöds på. Jag är besviken på Milan, som tappade huvudet helt efter Rooneys 1-0 mål. Som om det inte räckte med fotbollsbiten, så var det lika fantastiskt att studera Beckhams återtåg, både före, under och efter matchen. En sann hjälte kom hem och till skillnad från de andra Milanspelarna, lämnade han Old Trafford på samma sätt. Jag tror inte United-fansen kärlek till sin forna hjälte blev mindre när han vandrade ut mot spelargången. Då placerade han nämligen en gröngul halsduk runt nacken. Den gröngula halsduken är numera symbolen för supportrarnas kamp mot de amerikanska ägarna och att Beckham nu bar den inför hela världens ögon lär betyda ännu en uppvisning för ”Red Knights”. Avslutningsvis skulle det kunna skrivas hur mycket som helst om Beckham. Vilken spelare, hur stor är inte den mannen? Han är min största barndomsidol. Jag kunde inte hålla tårarna inne, till skillnad från Beckham. Det var ett vackert ögonblick för mig. Jag är inte United-fan men jag älskar David Beckham och jag uppskattar verkligen United-fansen fantastiska hyllning.

Jag kan inte beskriva hur stor han är för mig. Han måste bara med till Sydafrika. Capello måste ha sett detta, helt magiskt. Tänk om han får vinna VM med England? Snacka om ett fantastiskt slut på karriären, för nu är det väl ändå slut på Beckham-eran? Intervjun efter matchen studerade jag noga, Becks beskrev först känslan att vara tillbaka, sen fick han frågan om han kommer tillbaka hit igen? Becks svarade, inte som spelare, men jag kommer gärna tillbaka som tränare. Det säger sina tydliga språk, Becks slutar efter VM. Det är sorgligt, men samtidigt begripligt. Sluta efter en sådan hyllning är inte fel. Jag kommer att sakna honom, för jag älskar att se på honom spela. Han spelar fotboll, han tänker fotboll, han lever fotboll och han ÄR fotboll. En alldeles speciell plats har han inom mig och det kan ingen ändra på. Ett proffsigt sätt visade han upp från sin bästa sida, som får alla Unitedsupportrar att minnas. Manusförfattaren var tillbaka, och jag hoppas han stannar för alltid!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AIK 1 - 2 Barcelona 14 september 1999UEFA rasar över att Barcelona håller på att förlora Champions League-premiären mot lilla AIK från Sverige. Domaren Alain Sars, bestämmer sig då för att ordna fram en kvittering till bortalaget i den 86:e minuten.S...

Äntligen dags, Champions League kvartfinaler tar fart på allvar och resan mot Wembley har börjat. Först ut Real Madrid mot Tottenham, mästaren mot nykomlingen, Mourinho mot Redknapp. Matchen med stort M. Real Madrid på Santiago Bernabéu, vi pratar om...

Jag har fått en fråga om vad jag anser fotboll är, och vad fotboll är för mig. Fotboll är min passion, mitt liv och min största kärlek. Jag lever fotboll, jag andas fotboll och jag är fotboll. Skulle det finnas mer preciserade ord så skulle jag använ...

Det var längesedan jag hörde publiken på Stamford Bridge så bra som igår. Helt fantastiskt. Igår kunde man verkligen se att den ”tolfte” spelaren tände till hela Chelsea i toppmatchen mot Manchester City. Förutsättningarna inför matchen v...

Champions League börjar dra ihop sig och vilka fantastiska matcher vi kommer att få se. Gary Liniker hade verkligen fingertoppkänsla när han gjorde total upplösning i lottningen idag. När han skulle dra vilket semifinal-lag som börjar på hemmaplan så...