Jag har lovat att fortsätta att lista top 10, där jag har försvararna och anfallarna kvar, men det får vänta lite, jag har fått lite frågor och minnen om fotbollsminnen. Vi alla är fina fotbollsminnen men också mindre bra. En fråga jag fick lyder såhär: "Vad är ditt sämsta fotbollsminne du har haft"?. Jag fick tänka till, men det finns något som inget kan rubba och som alltid kommer att sitta kvar. Ikväll ska jag lista mina 3 värsta fotbollsminnen som jag har och häng med nu. För 3 veckor sedan började jag på min England tattuering på bröstet. Det är inget land jag bara tycker om, det är ett land jag älskar från hela mitt hjärta. Three Lions kommer alltid att vara för mig världens bästa landslag och jag är helt övertygad om att jag en vacker dag kommer att få uppleva det mycket efterlängtade VM-Guldet. Nu kör vi igång, och ni kommer att förstå detta med tattueringen snart:

1. Englands EM-miss 2008.

Jag är ingen människa som gråter särskilt ofta, men jag kan inte förneka att jag gjorde det den dagen. 21 November 2007 är den värsta dagen i mitt liv. England behövde en, EN POÄNG!?! för att säkra EM-platsen, mot EM-klara Kroatien som inte hade någonting att spela för. 90 000 på Wembley var säkra på poängen, likaså jag och mina kära vänner som jag spenderade kvällen med den dagen. 15 minuter in i matchen hade Olic, Kranjar och Carsson sett till att Engelsmännen hade en präktig uppförsbacke att bestiga. Det var en sådan start man skojade om innan matchen. Trots allt, så kom England ikapp, genom en felaktlig straff och genom David Beckham som med en erektionsframkallande Beckhamsmekning serverade Crouch som kvitterade. Men Kroatien fick sista ordet och avgjorde med kvarten kvar. England orkade inte riktigt komma ikapp. Det var en besvikelse som gick till historien. Förbundskaptenen McLaren fick foten 5 min efter slutsignalen, David Beckham grät, och ja, som ni läste ovan, jag grät. Tårarna föll denna mörka dag och jag förstod inte att det hade hänt, England missar EM 2008. Att kvalificera sig till EM var för mig inte ett mål, utan ett krav. Inget kommer någonsin vara en större besvikelse än detta. Det absolut värsta som har hänt i mitt liv, och jag har fortfarande inte släppt det. Trots att England 1 år senare tvålade dit Kroatien med 5-0 och 5-1, och osportsligt la sig i sin sista match för att Kroatien skulle missa VM 2010. Osportsligt, fult och inte min stil. Tyvärr så är det Fabio Capellos stil.

2. Moskva, Champions League Finalen, John Terrys straffmiss.

Det är omöjligt att något sådant kunde ske. I en HEL-ENGELSK Champions League final hade lagkaptenen John Terry chansen att från 11 meter skjuta Chelsea till det första Champions League-guldet genom alla tider. Kaptenen halkar, och träffar stolpen. Det finns inte på kartan, det fanns inte på kartan, det har aldrig funnits på kartan. Du kan inte vara så nära men inte vinna matchen. United mästare efter att Anelka missat sedan. Det är så jävla sjukt detta. John Terry sover fortfarande inte bra när han tänker på det. Trots det älskar jag den mannen. Captain, Leader, Legend. John Terry!

3. England - Tyskland 1-4 VM 2010.

Detta var en mer frustration än besvikelse. Eller både och faktiskt. I ett VM där England underpresterade totalt, men ändå var i åttondelsfinal, mot Tyskarna. Att Tyskarna gör en bättre match än Engelsmännen är inget snack om, men att England blev rånade är en annan femma. Frank Lampard kvitterade strax innan halvtid. En makalös chipp från 25 meter som tog via ribban in. Makalöst mål, helt formidabelt! 60 000 såg det, hela Afrika såg det, miljontals TV-tittare såg det, men 3 domare missade det. Bollen var nästan 1,5 meter inne. Det är så jävla sjukt. Det målet hade garanterat förändrat hela matchbilden, det hade skapat oro hos Tyskarna. Det var mitt stora hopp, ett hopp om att en lång förbannelse skulle brytas. Ett VM-Guld, som aldrig riktigt ens var nära. Jag kommer alltid att älska er ändå, Three Lions.

Torka tårarna, ta ut skorna från hyllan, och ge järnet. Det sista jag skulle överge i mitt liv är hopp. Jag har alltid hopp, och det älskar jag mig själv för. Vissa saker i livet glömmer man inte bara..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

AIK 1 - 2 Barcelona 14 september 1999UEFA rasar över att Barcelona håller på att förlora Champions League-premiären mot lilla AIK från Sverige. Domaren Alain Sars, bestämmer sig då för att ordna fram en kvittering till bortalaget i den 86:e minuten.S...

Äntligen dags, Champions League kvartfinaler tar fart på allvar och resan mot Wembley har börjat. Först ut Real Madrid mot Tottenham, mästaren mot nykomlingen, Mourinho mot Redknapp. Matchen med stort M. Real Madrid på Santiago Bernabéu, vi pratar om...

Jag har fått en fråga om vad jag anser fotboll är, och vad fotboll är för mig. Fotboll är min passion, mitt liv och min största kärlek. Jag lever fotboll, jag andas fotboll och jag är fotboll. Skulle det finnas mer preciserade ord så skulle jag använ...

Det var längesedan jag hörde publiken på Stamford Bridge så bra som igår. Helt fantastiskt. Igår kunde man verkligen se att den ”tolfte” spelaren tände till hela Chelsea i toppmatchen mot Manchester City. Förutsättningarna inför matchen v...

Champions League börjar dra ihop sig och vilka fantastiska matcher vi kommer att få se. Gary Liniker hade verkligen fingertoppkänsla när han gjorde total upplösning i lottningen idag. När han skulle dra vilket semifinal-lag som börjar på hemmaplan så...