Landslagsuppehåll och vänskapsmatcher brukar inte locka många, men det lockar definitivt mig. Jag älskar landslaget och inte minst det engelska landslaget. Det är ett landslag som sitter mycket varmt om hjärtat. Det finns en mycket speciell kärlek och redan 1996 fann jag det som jag älskar mest av allt i fotbollsvärlden. Three Lions hade EM på hemmaplan, med bland annat Alan Shearer, Steve Mcmanaman och Gazza i spetsen. Det var ett fartfyllt landslag som kunde skaka vilket landslag som helst. Trots semifinal förlusten på straffar mot Tyskland så var England turneringens mest sevärda landslag. Det var den brittiska aggressiviteten och den brittiska effektiviteten, och inte minst den brittiska moralen. Det finns så mycket som jag älskade med England då. Med tiden har tyvärr aggressiviteten förvandlats till passivitet. England spelar mycket mer som alla andra landslag och det är ju lite förståeligt med. Fotbollen har blivit mer taktisk, och taktiken har börjat segra mer och mer. Titta bara på Italiens VM-guld 2006 eller Inters bragd mot Barcelona förra året i Champions League. Det är taktiska segrar med fokus på defensivt kunnande.  Italien och Inter besitter kvalitén att kunna spela den typen av fotboll. Detta är något Fabio Capello försökt ta med sig till England och det har för det mesta misslyckats. England har inte lätt att spela den typen av fotboll men Capello har hela tiden envisats med det. Det har medfört att England till slut har lärt sig. Titta bara på segern igår mot Danmark, det är taktisk defensiv och snabba omställningar. England har blivit bra på det och börjar trivas i rollen mer och mer. Varför? Jo för att England har börjat ta in spelare som kan spela den typen av fotboll. Englands match mot Danmark var spännande av olika skäl på förhand.

1. England har inte vunnit i Danmark i över 30 år.
2. Capello har börjat inse att den ”gyllene generationen” är slut och tagit in ungt blod.

Jack Wilshere, Walker och Stockdale var alla debutanter. Den förstnämnde gick till och med in i elvan, som balansspelare. Det är precis den typen av spelare England sökt efter i snart 10 år. Wilshere var fullständigt briljant under första halvlek och han ska utan tvekan fortsätta att spela där. Så mycket han har utvecklats under säsongen, från att inte platsa på bänken i Arsenal så har Wilshere blivit en av Arsenals och Englands viktigaste spelare. Jag ser en mycket ljus framtid för Wilshere. En annan snackis i England har varit kaptensbindeln som fick bäras av Frank Lampard med tanke på frånvaron av Gerrard och Ferdinand. Lampard skötte rollen utmärkt och verkade trivas i den. Förhand-snacket har annars varit vackert, Lampard berättade att han var oerhört stolt och att han drömt om detta sedan barnsben. Han passade även på att hylla sin avlidne mor Pat Lampard.

Frank Lampard: ”Jag ska tänka på min mor dela detta fantastiska ögonblick med henne”.

Det var vackert och Lampard visade att han förtjänade det. Efter matchen fick vi se en Capello som hyllade Wilshere och målskytten Ashley Young, men han passade även på att hylla Lampard.

Fabio Capello: ”Lampard skötte ledarrollen utmärkt. Om han får bära kaptensbindeln i framtiden vet jag inte men han ligger helt klart bra till” (översatt Fabio Capellos Engelska till Svenska, inte så lätt).

Jag fick mycket positivt intryck från England mot Danmark. Främst effektiviteten var något som saknats. Wilshere, Young och Walcott är framtiden för England. Det nya England såg helt klart spännande ut. Jag hoppas Capello fortsätter att ge dem unga chansen även i dem viktiga matcherna. England åker till Cardiff den 26 Mars för EM-kval match mot Wales. The Battle Of Brittain kommer att bli brutal. Jag hoppas då att Wilshere, Walcott och även Young finns med i startelvan då.

Till sist vill jag bara passa på att svara på en fråga jag fått i bloggen. Varför jag inte skriver om svensk landslagsfotboll?

Svaret är att jag inte fascineras av svensk landslagsfotboll. Jag tappade respekten för några år sedan för svensk landslagsfotboll. VM-missen blev droppen för mig. Jag tycker fler ungdomar borde få chansen i Sverige. Jag tycker landslaget är orättvist och det finns fördomar mot yngre spelare och inte minst spelare med utländsk bakgrund. Zlatan är en av få med utländsk bakgrund som får cred i det här landet. Vad har Anders Svensson gjort för att fortsätta spela i blågult? Vad har Goitom gjort som inte ger honom chansen i truppen? Det är väldigt orättvist tyvärr och det är därför Sverige inte kommer att kvalificera sig för kommande EM eller VM. Man måste börja ändra filosofin. Jag har som sagt inget hat mot landslaget, utan besviken på att det är som det är.