Beckham närnar sig Tottenham. Enligt engelska uppgifter i eftermiddag så är försäkringen inget problem längre för Becks och han kan fortfarande bli spelklar till söndag mot Manchester United. Jag får rysningar när jag tänker på det. Beckham mot United igen. Släkten är värst, glöm inte det. Lönen är doch chockerande, det talas om 2,15 miljoner i veckan!?!?!? (vilket skulle göra honom till ligans bäst betalda). Jösses, stämmer det är det riktigt sjukt. Som sagt, jag bryr mig inte, bara han blir klar så jag får följa min största barndomsidol i världens bästa liga.

Igår vann Iran den mycket prestigefyllda matchen mot Irak i Asien Cup med 2-1. Mycket känslor och politiska åsikter inblandade. Iran vann relativt rättvist och var snäppet tyngre än Irak och främst effektivare när det behövdes. På lördag väntar kommunisterna Nordkorea för Iran och för Irak väntar Förenande Arabemiraterna. Det blir mycket intressant att följa utgången av "dödens" grupp som den kallas i Asien. Jag är väldigt insatt i Asien Cup i år, nu, mer än någonsin. Jag tror att slutsegern kommer att stå mellan 3 länder: Australien, Iran och Japan.

Idag var jag på gymmet och testade en något nytt. Jag gick på bandet i 1 timme och brände 912 kalorier. 40 minuter på maximal uppförsbacke och 20 minuter på lite lätt lutning. Snabb promenad hela timmen. Men 912 kalorier. Låter ju brutalt verkligen och för bra för att stämma.

Vi ska möta FC Ibra med Legenderna, datum är inte spikat än. Ska bli mycket kul att möta FC Ibra som ses som ett av landets främsta när det gäller inomhusfotboll. Laget som sponsras av ingen mindre än Zlatan Ibrahimovic. Synd att inte Zlatan själv kunde vara på plats, då hade jag verkligen blixtrat till med den magiska högerfoten. Eller just det ja, jag är ju inte bra under press enligt vissa.

Svar på tal då!

Kort och gott!

Många pratar, många tycker, många vräker ur sig märkliga kommentarer och många sågar/hyllar en av dem bästa genom alla tider i England. Manusförfattaren är på väg tillbaka, och det är inget skämt.

Tidigt i höstas gjorde David Beckham comeback efter skadan som höll honom borta från VM i somras. Många hävdade att det var slutet för Becks när han i våras skadade sig i Milan-tröjan. Jag minns bloggare, krönikörer och många andra från Daily News/The Times/The Sun. ”Becks Is Finished”. Ganska tidigt i höstas gjorde han comeback med LA Galaxy och det tog två matcher så var han i den stora scenen igen. I den första matchen gjorde han två målgivande passningar och i den andra matchen krutade han in en frispark av högsta Beckham-klass. Han var tillbaka på allvar. Det fick många lag i England att börja titta på att låna in stjärnan i Januari-fönstret och inte minst Tottenham. Jag visste det hela tiden, att Beckham skulle gå till England, det är hans hem och han saknar det, och inte minst, han har mer att ge. Drömmen att få spela i United-tröjan igen blev inte sann. Istället chockade han världen genom att säga ja till Tottenham. Många hävdar att Beckham är slut som fotbollsspelare, och inte minst Peter Wennman i Aftonbladet. Jag tappade respekten fullständigt för Peter Wennman efter det han skrev om Becks. En dålig affär av Tottenham, hur kan det vara en dålig affär?

Man lånar in David Beckham i tre månader, betalar honom enbart lön för dem månaderna och Tottenham kommer att sälja hans tröjor som bara den. Vad är det som är dåligt med den affären rent ekonomiskt? Fotbollsmässigt är det ingen dålig affär heller. Beckham kommer att bidra med en mängd erfarenhet och sin fantastiska högerfot. Tror ni Redknapp lånar in honom för att placera honom på bänken? Absolut inte, Becks är till för startelvan och han kommer efter max två matcher ha tagit en plats bland dem elva, det är jag helt övertygad om. Wennmann skrev såhär i Sportbladet igår:

”Men INGEN ska inbilla mig att Becks har nånting fotbollsmässigt att tillföra Tottenham – eller Premier League – år 2011. Han platsar inte. Han är inte bra nog. Han är för långsam, för seg, för feg, för osäker i sin roll på planen, för överskattad i sitt förhållande till bollen.”

Jag kan svara på exakt det Wennman har skrivit. Beckham kommer att tillföra Tottenham både fotbollsmässigt och affärsmässigt, han kommer att ta en startplats för att han är bra nog, han är ett riktigt proffs som spelar överallt och alltid ger 100 % i alla matcher. Det såg alla i Milan, han var ju ”slut” redan då med. Han åkte till Italien, två gånger dessutom och stal showen. Han visade vilken fantastisk karaktär han har och vilken underbar högerfot han fortfarande besitter. Hela Italien var skeptiska när Becks första gången kom på lån, jag minns Gazettans rubriker första dagen där allt var upplagt för fiasko. Men han tog sig samman, han kämpade och slet i ett ganska trögkört Milan, han spelade överallt på mittfältet och klev till och med in som högerback när det behövdes. Det enda jag kan förstå som Wennman har skrivit ovan är att han är för seg. Beckham är inte snabb nog, men han vet hur han löser den rollen. Modric är inte heller särskilt snabbt heller, Huddelstone är verkligen inte snabb och Crouch ska vi inte gå in på. 35-årige Beckham sägs bli presenterad ikväll i samband med Spurs cupmatch mot Charlton och han gör comeback i engelsk ligafotboll mot sin gamla klubb Manchester United redan nästa söndag. Jag ni läste rätt, mot obesegrade Manchester United. Bli inte förvånade om ni ser Beckham i startelvan redan då. Jag lovar er, släkten är värst. Sir Alex vet det också, han har upplevt det. Manusförfattaren skriver ny historia 2011. Allt jag hoppas är att han ger svar på tal, och främst till Peter Wennman som inte verkar känna till mycket på den här planeten. Vad sägs som en makalös vår, först ser Becks till att United åker på sin första ligaförlust och sedan slår han ut sin gamla klubb Milan i åttondelsfinalen i Champions League, och ja, han kan göra det.

Igår tog äventyret slut i Tomtecupen, och det tog slut på värsta tänkbara sätt. Legenderna gick vidare till kvartfinal efter att ha tagit andra platsen i andra slutspelsfasen, men precis då kom en protest in mot vårt lag vilket ledde till disk-kvalificering. Anledningen var att 3 av våra spelare var registrerade i andra klubbar. Detta kunde inte bevisas av kommitten och svenska fotbollsförbundet, men ändå beslutades det att vi skulle diskas. Det kändes och känns fortfarande jävligt surt. Jag var tomm och kände bara hur allt rasade emot mig igen. Vi var verkligen ett lag som kunde vunnit hela turneringen. Vi var oerhört effektiva när det väl behövdes även om vi inte spelade någon attraktiv fotboll direkt. Vi låste matchen när vi kände att det var läge för det, vi höll i bollen när det behövdes, och spelade fult när det behövdes. Viktigast av allt, vi fick resultaten med oss, vi vann matcher och vi var klara för kvartfinal. Jag har aldrig brytt mig om matchbilder under min tid som fotbollsspelare och tränare, jag har alltid varit en taktisk resultat-tränare och det har gett framgång. I turneringen hade vi många bra spelare men även många som passerat sina bästa dagar. Tydligen fanns det några avundsjuka på oss (ni vet vilka ni är) och det var dem som lämnade in protesten. Jag kommer aldrig att förlåta det, aldrig, och jag vet att det laget som lämnade in protesten ligger varmt om mitt hjärta och det gör det svårare att förlåta. Jag hade tänkt att avsluta mina fotbollsår med en seger i hela turneringen och få en sån där perfekt avslutning man drömmer om. Jag går i pension nu, jag ska börja gå utbildningar för fotbollstränare. Jag vet att det är min grej och jag tänker satsa på det. Men jag kommer att tänka på det länge, hur hade det gått om vi hade fått spela kvar? Den frågan kommer jag aldrig att hitta ett svar på. Vi var relativt sevärva under turneringen. För mig handlade allt från början om att vinna. Jag tog in Jean-Pierre och Johan Friberg, och inte bara för att dem är människorna dem är. Jag vet att vår disk-kvalificering berodde väldigt mycket på att vi hade en medlem från Paradise Hotel. För mig är JP en oerhört bra fotbollsspelare och jag bryr mig inte om det han gör i TV. Jag tog in honom för att han har det som krävs på planen och ett oerhört starkt psyke. Från minut 1 i turneringen började spelarna gå in hårt mot honom, men han visade karaktär och tystade alla med prestationer och mål. Det samma gällde Johan. Dom visade att dom är fotbollsspelare. Dom höjde sig när det gällde som mest och när pressen var som störst. Jag undrar om dem hade höjt sig ännu mer i semifinalerna och eventuell final. Jag tror faktiskt det. Men avundsjuka stoppade framgången. Jag är fortfarande arg, besviken och väldigt tomm.

En sak är i alla fall klar, jag avslutar fotbollsspelandet. Det har varit en ära att få spela med det här laget, och vara lagkapten med alla dessa fantastiska spelare i laget. Jag försökte ge allt, även om min nivå inte höll alla andras. Tack alla spelare för att ni spela med oss. Vi kommer nog att bli ihågkommna ändå. Laget som aldrig åkte ut föll med flaggan i topp. Legenderna har varit en fantastisk upplevelse och jag tänker rama in matchtröjan och hänga upp den på väggen. En sak är säker, jag kommer tillbaka, inte som spelare, men jag kommer tillbaka. Jag kommer att hämnas. Det ni har gjort får ni tillbaka.

Detta är tecken asså, jag fick bara lust att slå ihop en bild på mig och Jose Mourinho. Ser ni likheterna? Vi är lika ödmjuka kan vi börja med!

Den här mannen är en av mina största förebilder, tränare för Real Madrid, Jose Mourinho. Många ogillar hans sätt som person men jag avgudar den mannen. Jag har en t-shirt med hans ansikte på, jag har en tavla på honom på mitt rum, jag har honom som bakgrundsbild på datorn och kylskåpsmagnet. Den mannen kan så mycket fotboll så jag finner inga ord. Han kan taktiskt sätt köra över vilket lag som helst. Det skulle vara den bästa dagen i mitt liv om han kom tillbaka till Chelsea. Jag lovar er, den BÄSTA DAGEN I MITT LIV.

Till likheterna mellan mig och Mr Mourinho. Det taktiska kunnandet. Jag kan taktiskt sett göra det ingen kan tänka sig, jag kan försvara 1-0 ledning med en timme kvar med en man mindre. Utan problem. Det blir inte snyggt, men jag vet hur jag löser situationen. Det är precis det som ska ske på onsdag. Det ska inte ske snyggt, men det ska vara effektivt och ge resultat. Ingen bryr sig vilken fantastisk fotboll du spelar, eller hur många överstegsfinter du gör, det ENDA och ABSOLUT ENDA som spelar roll är RESULTAT. Ingen kommer ihåg dem som kommer tvåa. Dags och skriva lite historia nu, på det mindre snygga sättet!

TSO Jose Mourinho, tack för att du finns!

Det går undan så jävla fort allt nu, boxing day och det är nu världens bästa liga kan avgöras. Det brukar faktiskt avgöras under boxing days, med ett tätt spelschema för alla lag, och det gäller att undvika skador och ha en bred trupp. Det stora hela börjar redan imorgon på James Park där City gästar Newcastle. En oviss match på förhand där Newcastle är knappa favoriter, med tanke på hur laget har lyckats mot dem stora i ligan. Lyssna på detta, Newcastle United har slagit Arsenal på Emirates, Chelsea på Stamford Bridge, Liverpool på James Park, spelat oavgjort på Old Trafford, slagit Tottenham på White Hart Lane och slagit Aston Villa på Villa Park. Men man har förlorat på hemmaplan mot Stoke, Blackpool och West Ham bland annat. Snacka om att man trivs mot lag på övre halvan. Jag tror Newcastle vinner matchen, Andy Carroll avgör och smekmånaden fortsätter för den nye managern Alan Pardew.

United tar emot Sunderland på Old Trafford. Jag håller United som stora favoriter här och det kan mycket väl lossna för Rooney nu. Sunderland ska inte ha en chans här.

Måndagens match är absolut den största, London derby Arsenal mot Chelsea. Jag talade med en polare igår om matchen, en Arsenal-supporter, och jag berättade till honom att matchen mycket väl kan bli vändpunkten för Chelsea. Lampard är tillbaka, rätt in i startelvan och Drogba är i mycket bra form (enligt honom själv). Samtidigt så kan jag se mardröm-scener framför mig. Lampard slår upp sin skada efter en kvart och blir utbytt, in kommer Ramires som inte gör någon alls glad. Drogba blir utvisad i andra halvlek och Ferreira blir fullständigt bortgjord av Arshavin, och Squillaci avgör matchen med en nick på slutet. Hur som helst, stämmningen i Chelsea är inte bra alls, och matchen kan verkligen gå hur som helst. Så oviss att jag inte ens vill tippa utgången av matchen.

En annan mardröm-scen kan inträffa på onsdag, Tomtecupen med Legenderna tar fart och det är jävligt nervöst. Jag har väldigt tydligt märkt själv på senare tid att jag inte håller nivån, hur jag ska överleva 3 timmars sprakande fotboll är något jag inte vet. Det blir jävligt tufft, men jag lovar jag ska ge allt för laget. Inte tänker jag gå dit och hänga med huvudet nere, jag ska ge allt i varje närkamp och ge allt för laget. Mardröm-scen nr 2, vi åker ut i gruppspelet redan på onsdag, och insatsen beskrivs som den blekaste genom alla tider och jag fullbordar hela gruppspelet genom att bli utvisad i sista matchen efter att ha tappat huvudet helt. Det kan hända..

Hoist The Blue Flag! www.svenskafans.com/england

God Jul på er alla, hoppas ni får en fantastisk Julafton. Året börjar närma sig sitt slut, och silly season är fullt igång nu, med tränare som blir sparkade och spelare som ryktas till alla lag.

Senaste dagarna har det talats mycket om Rafa Benitez. Benitez fick ju som bekant sparken från Inter, helt förståeligt enligt mig, Inter har inte varit sig likt i år. Men hur lätt är det att motsvara förväntningarna efter Mourinho som vunnit trippeln precis? Jag lider ändå lite med Rafa. Nu ryktas han helt plötsligt tillbaka till Liverpool. Vore ju riktigt sjukt ifall Benitez går tillbaka efter bara 6 månader. Andra sidan så har ju inte Roy Hogdsson rosat marknaden direkt..

Kaka är påväg till Inter om man ska lita på Marca (vilket jag inte gör). Tror inte Mourinho är så intresserad av att behålla Kaka. Khedira och Alonso är för tillfället "Untouchable" i Madrids elva, och få en peng för Kaka tror jag definitivt Mourinho kan tänka sig.

David Beckham är påväg till alla lag just nu, senaste nytt är Bayern Munchen. Bekenbauer sägs ha haft kontakt med Becks och en utlåning är aktuell enligt daily news. Tidningarna spekulerar mycket kring engelsmannen nu. Vad jag känner på mig så går han antingen till Tottenham på lån eller United. Jag hade inte tackat nej om Carlo lånade in Becks heller i Chelsea. För det första så är det lån vi pratar om, för det andra så kommer Becks sälja tröjor, och alla lag skulle tjäna på honom. För det tredje så har han mer att ge. Han skulle ju knappast leverera sämre än Ramires, Zhirkov och Mikel. Sign him upp Carlo!

Till sist vill jag ta ut min startelva på 2010, inräknat från Januari - December:

Casillias

Maicon - Lucio - Pique - A.Cole

Snejder - Xavi - Iniesta

Messi - Forlan - Bale

Höj på ögonbrynen nu, Gareth Bale tar jag ut. Fy fasen vilket jävla lag!

Nästa gång ska jag lista top 10 anfallare, jag lovar att inte glömma den här gången. God Jul på er alla än en gång!

Jag har lovat att fortsätta att lista top 10, där jag har försvararna och anfallarna kvar, men det får vänta lite, jag har fått lite frågor och minnen om fotbollsminnen. Vi alla är fina fotbollsminnen men också mindre bra. En fråga jag fick lyder såhär: "Vad är ditt sämsta fotbollsminne du har haft"?. Jag fick tänka till, men det finns något som inget kan rubba och som alltid kommer att sitta kvar. Ikväll ska jag lista mina 3 värsta fotbollsminnen som jag har och häng med nu. För 3 veckor sedan började jag på min England tattuering på bröstet. Det är inget land jag bara tycker om, det är ett land jag älskar från hela mitt hjärta. Three Lions kommer alltid att vara för mig världens bästa landslag och jag är helt övertygad om att jag en vacker dag kommer att få uppleva det mycket efterlängtade VM-Guldet. Nu kör vi igång, och ni kommer att förstå detta med tattueringen snart:

1. Englands EM-miss 2008.

Jag är ingen människa som gråter särskilt ofta, men jag kan inte förneka att jag gjorde det den dagen. 21 November 2007 är den värsta dagen i mitt liv. England behövde en, EN POÄNG!?! för att säkra EM-platsen, mot EM-klara Kroatien som inte hade någonting att spela för. 90 000 på Wembley var säkra på poängen, likaså jag och mina kära vänner som jag spenderade kvällen med den dagen. 15 minuter in i matchen hade Olic, Kranjar och Carsson sett till att Engelsmännen hade en präktig uppförsbacke att bestiga. Det var en sådan start man skojade om innan matchen. Trots allt, så kom England ikapp, genom en felaktlig straff och genom David Beckham som med en erektionsframkallande Beckhamsmekning serverade Crouch som kvitterade. Men Kroatien fick sista ordet och avgjorde med kvarten kvar. England orkade inte riktigt komma ikapp. Det var en besvikelse som gick till historien. Förbundskaptenen McLaren fick foten 5 min efter slutsignalen, David Beckham grät, och ja, som ni läste ovan, jag grät. Tårarna föll denna mörka dag och jag förstod inte att det hade hänt, England missar EM 2008. Att kvalificera sig till EM var för mig inte ett mål, utan ett krav. Inget kommer någonsin vara en större besvikelse än detta. Det absolut värsta som har hänt i mitt liv, och jag har fortfarande inte släppt det. Trots att England 1 år senare tvålade dit Kroatien med 5-0 och 5-1, och osportsligt la sig i sin sista match för att Kroatien skulle missa VM 2010. Osportsligt, fult och inte min stil. Tyvärr så är det Fabio Capellos stil.

2. Moskva, Champions League Finalen, John Terrys straffmiss.

Det är omöjligt att något sådant kunde ske. I en HEL-ENGELSK Champions League final hade lagkaptenen John Terry chansen att från 11 meter skjuta Chelsea till det första Champions League-guldet genom alla tider. Kaptenen halkar, och träffar stolpen. Det finns inte på kartan, det fanns inte på kartan, det har aldrig funnits på kartan. Du kan inte vara så nära men inte vinna matchen. United mästare efter att Anelka missat sedan. Det är så jävla sjukt detta. John Terry sover fortfarande inte bra när han tänker på det. Trots det älskar jag den mannen. Captain, Leader, Legend. John Terry!

3. England - Tyskland 1-4 VM 2010.

Detta var en mer frustration än besvikelse. Eller både och faktiskt. I ett VM där England underpresterade totalt, men ändå var i åttondelsfinal, mot Tyskarna. Att Tyskarna gör en bättre match än Engelsmännen är inget snack om, men att England blev rånade är en annan femma. Frank Lampard kvitterade strax innan halvtid. En makalös chipp från 25 meter som tog via ribban in. Makalöst mål, helt formidabelt! 60 000 såg det, hela Afrika såg det, miljontals TV-tittare såg det, men 3 domare missade det. Bollen var nästan 1,5 meter inne. Det är så jävla sjukt. Det målet hade garanterat förändrat hela matchbilden, det hade skapat oro hos Tyskarna. Det var mitt stora hopp, ett hopp om att en lång förbannelse skulle brytas. Ett VM-Guld, som aldrig riktigt ens var nära. Jag kommer alltid att älska er ändå, Three Lions.

Torka tårarna, ta ut skorna från hyllan, och ge järnet. Det sista jag skulle överge i mitt liv är hopp. Jag har alltid hopp, och det älskar jag mig själv för. Vissa saker i livet glömmer man inte bara..

Jag fortsätter att briljera, från min allra bästa sida, nu gäller det, 10 bästa centrala mittfältarna i världens bästa liga Premier League, häng med nu!

1. Cesc Fabregas

Född 1987, lagkapten och tongivande i Arsenal. Har haft otur med en del skador, men det är ingen tillfällighet att Barcelona fortsätter att jaga spanjoren. Fabregas är Arsenals absolut viktigaste spelare, och ligans bästa centrala mittfältare!

2. Michael Essien

Essien har haft tunga skador i karriären, borta hela förra året, och trots det lyckades Chelsea vinna dubbeln, men avsaknaden av Essien var stor. En fantastisk 2 vägg spelare, lika bra offensivt som defensivt, stark, snabb och besitter det mesta.

3. Steven Gerrard

Har en spelare någonsin betytt så mycket för ett lag som Gerrard gjort dem senaste 10 åren? Svar, Nej. Gerrard är Liverpools hjärta på mittfältet och är alltid lika viktig på planen. Är som bäst centralt, men spelar även oerhört bra på kanten.

4. Frank Lampard

Min personliga favorit i ligan. Varit skadad i stort sett hela säsongen hittils och det är förklaringen till varför Chelsea går dåligt. Gör ca 25 mål varje säsong, och det är helt makalösa siffror. En otrolig lägsta-nivå på planen och grymt bra 2 vägg-spelare.

5. Rafael Van Der Vaart

Ligans bästa värvning i år. Varit hur bra som helst i Spurs och ger anfallarna understöd på ett fantastiskt sätt. Jag tror helt seriöst att Spurs kan vinna en riktigt tung titel i år, och mycket hänger på den här mannen!

6. Paul Scholes

Scholesy börjar komma upp i åldern men han fortsätter att prestera på den höga nivån. Oerhört viktig i dem stora matcherna, och även om hans kropp inte orkar 50 matcher per säsong så är han oerhört bra i dem 20-25 han spelar.

7. Nigel De Jong

Han må vara hatad av många lag, och lite tuff i sitt spel, men han är oerhört viktig kugge på Citys mittfält och en av dem stora anledningarna till varför City är i den absoluta toppen. Fantastisk defensiv mittfältare och jätte viktig roll i City!

8. Yaya Toure

Många höjer säkert på ögonbrynen när ni ser Yaya Toures namn. Men titta på honom när han spelar, alldeles strålande i sitt spel och kompleterar De Jong grymt bra. En mycket bra värvning av City detta.

9. Luka Modric

Modric har haft stora bekymmer med skador och ibland lite för ojämn i sitt spel, men när han är som bäst så är han en av ligans absolut bästa centrala mittfältare. Har ett makalöst spelsinne och ligger bakom mycket i Spurs anfallspel!

10. Check Tiote

Helt seriöst har ni tänkt på ekvationen Essien - Tiote? Tiote spelar väldigt lik Essien, tuff och grymt bra 2-vägg spelare. En stor anledning till att Newcastle inte ligger på nedflyttning är just Tiote. Även han en av ligans bästa värvningar!

Det var mina top 10, kommentera gärna och säg vad ni tycker. Många spelare fick inte plats som jag hade velat ha med. Nolan är en som har varit grym i år (i alla fall målmässigt). Lee Catermole har varit tongivande med i Sunderland i år, och jag skulle gärna sätta honom på en plats 11, delat med Nolan då!

Nästa gång listar jag backarna och anfallarna! Sakta i svängarna nu, JT är tillbaka!