God kväll på er alla. Gårdagens Manchester-derby skulle bli den största fotbollsfesten på länge och förväntningarna var brutala. Det har skrivits mängder spalter om den här drabbningen. United-skadelista skapade helt andra förutsättningar, och för första gången på 30 år var City favoriter i derbyt. Men Roberto Mancini fegade ur, och spelade defensivt, precis som sin värsta fiende Sir Alex. Matchen slutade 0-0 och innehöll inte en enda klar målchans. Matchens möjlighet va Tevez frispark, eller Evras halvchans (med högerfoten!?!). Det var oerhört segt och matchen va en stor besvikelse. Inget närkampspel alls, och all hat i matchen förvandlades till passivitet. Jag förstår inte hur man kan gå in med inställningen i ett sådant derby och vara inställd på 0-0. Smäll på förfan!

Goda nyheter för mig (och några andra kanske) att Chelsea besegrade Fulham. Jag var helt seriöst orolig för den matchen. Chelsea utan Lampard kommer från ett hårt bakslag på Anfield, skärrade och chockade, men visar karaktär mot Fulham. Matchvinnare Michael Essien. 4 poäng ner nu till United. Ligaguldet hör hemma på Stamford Bridge och ingen annanstans.

För övrigt, jag gjorde kanske mitt sämsta träningspass genom alla tider idag. Jag borde inte ha tränat idag, hälsan är inte på topp, men jag kan inte vika ner mig, så jag bestämde mig för att träna ändå. Intervall-träning på Löpbandet slutade ett stort fiasko. Eller vad sägs om det här, en av dem kanske 5 vackraste tjejerna i hela Västra Götaland powerwalkar på bandet bredvid mig. Jag kunde verkligen inte fokusera på träningen, och det hela slutade med att jag trampade snett och fick avbryta intervall-träningen med en befarat vrikning av foten. Pinsamt? Bara förnamnet!

Så jävla svag för tjejer asså. Att hon sedan hjälpte mig när jag skada mig var en annan femma, men fortsatt pinsamt. Vad händer nästa gång jag ser henne? Lär ramla från löpbandet och slå i skallen. Hepp, nu blir det FIFA 11 och slicka såren.

Tisdag morgon, snö och fullständig kaos på jobbet. kort-läsarna fungerar inte på x-change och det är inte mycket som går rätt. Men man får ändå se det från den positiva sidan, är ju trots allt ledig i 2 dagar efter idag, så det är oerhört gött. Sen kommer helgen som man jobbar, och missar all fantastisk fotboll, men det gör jag inte imorgon för då spelar Chelsea-Fulham och City-United. Vilken dag!

Igår började jag om på ruta 1 igen, träning och intervaller på gymmet. Känns lite jobbigt med tanke på att man förstörde kroppen ordentligt i helgen, tränade bra innan dess, och nu får man börja om igen. Men så är det, man måste unna sig ibland. Annars är vägen till toppformen på gång och intervall-träningen ger resultat så det känns grymt bra. Tanken är att få upp farten lite till inomhus-fotbollen och Tomtecupen. Det är verkligen upp till bevis som gäller i år, och jag har inte råd med fler misslyckanden. Är det någon gång jag ska leverera på planen så är det nu. Det jag har saknat på senare tid är viljan och engagemanget på planen. Jag vet inte riktigt vad som har hänt, men jag känner mig inte lika fokuserad på planen och undviker så många bollkontakter som möjligt. Aggresiviteten som jag brukar ha, har förvandlats till passivitet. Men jag ska ge igen, jag ska tillbaka och leda Legenderna till ett bra resultat i Tomtecupen, även om jag inte är tillräckligt bra så ska jag ge allt i min makt och kämpa för laget, för det är kaptenens stora uppgift.

Idag ska jag efter jobbet träna, det är intervall som gäller idag igen, och jag vet inte när jag ska ge mig in på styrke-delen faktiskt. Men det börjar bli dags snart. Schemat ser ut på följande sätt just nu, 5 konditionspass:

Mån - Intervall

Tis - Intervall

Ons - Låg.intensiv kondition

Tor - Intervall

Fre - Intervall

Vila Lör-Sön. Jag har skarpt börjat gilla intervaller. Väldigt underskattad konditionsform och det ger oerhört mycket. Det räcker med en halvtimme egentligen om man kör tufft, jag brukar ligga på 45 min intervall och 1 timme på Låg.intensiv Men snart blir det styrka och då ökar kraven, då måste kosten skötas och protein-tillskotten. Men jag tar det som det kommer. Jag vill först se resultat av konditionsträningen.

Imorgon händer det, försnack med fokus på City-United och Chelsea-Fulham.

En tung måndag morgon på x-change med en oerhört tung läsning och kritik mot Chelsea. Tur att Malmö FF vann SM-guldet i alla fall, stort grattis till er!

Chelsea åker till Anfield, med skador på Essien och Lampard och med Drogba på bänken (tjänstefel Carlo!?!?). Jag varnade tidigt för den matchen, Liverpool är på gång och Chelsea har inte varit så heta dem senaste veckorna. Tvärtom, dem senaste veckorna har handlat om att få Lampard frisk, det har man misslyckats med. Man har till och med fått Essien, Chelseas mest tongivande spelare på mittfältet skadad, och förutsättningarna var allt annat än bra inför mötet på Anfield. Chelsea är sårbara på mittfältet, och det märktes igår. Zhirkov, Ramires, Obi Mikel på ett innermittfält, ja ni hör ju själva?

Gerrard och Lucas ägde mittfältet från start till slut, och helt seriöst så var inte Chelsea med i matchen. Liverpool vann mycket rättvist med 2-0 efter båda målen inprickade av Fernando Torres som nu går på vatten igen. Det andra målet var ett mästerverk som bara Torres klarar av. Mycket vackert fotbollsmål och det var bara att lyfta på hatten. Chelsea toppar ligan fortfarande, men det skiljer nu bara 2 poäng ner till United (som visserligen möter City på onsdag). Men det börjar bli tätt där uppe, United och City skuggar Chelsea. Arsenal hade chansen att skugga på allvar, men missade den efter förlust hemma mot Newcastle med 1-0, målskytt Andy Carroll vem annars. Istället är det Newcastle som har häng på CL-platserna, och detta är en otrolig skalp för Hughton och hans Newcastle. Årets Newcastle är faktiskt väldigt komplett lag och lyckas man hålla sig ifrån skador på nyckelspelare så tror jag definitivt att laget kommer att slåss om Europa-platserna. Carroll kommer att växa med tiden och bli oerhört viktig för Newcastle. Roma klädde av Lazio igår, Mourinhos gäng fortsätter att imponera efter derbyseger mot Atletico och Balotelli fortsätter att stjäla rubriker (genom både mål och utvisningar). Mest anmärkningvärda igår, häng med nu.

Trelleborgs FF slutade femma i allsvenskan. FEMMA. Det är en bragd. Tom Prahl har tagit den lilla klubben med det tama spelarmaterialet till toppen av allsvenskan. Mycket stort. Nu ska jag fortsätta att växla lite pengar på jobbet och se fram emot derbyt på onsdag, City av Manchester-Stadium, Manchester City mot Manchester United, vilken fantastisk match det kommer att bli. Jag hoppas på City, och Tevez!

Samla truppen, studera, det är inte normalt detta..

Ja ni läste rätt, dessa 3 herrar är veckans profiler. En helt fantastisk Champions League vecka, med helt fantastiska mål och prestationer. Jag får fortfarande inte nog av den här Gareth Bale, vilken fantastisk fotbollsspelare!

Tottenham tvålade dit dem regerande mästarna Inter. I ärlighetens namn förnedrade Tottenham dem regerande mästarna, det var förudmjukning och utskåpning. Inter var med i matchen i kanske 10 min i mitten på andra halvlek, annars var det Tottenham och Bale som stal showen. Van der Vaart gav Spurs ledningen och i andra halvlek ökade Crouch på till 2-0. Inter var aldrig ens nära, men reducerade ändå genom en fantastisk prestation av Etoo. Sen var det ju Gareth Bale. Från eget straffområde löper han 100 meter förbi Maicon, Samuel och Lucio som inte har en chans i världen att hänga med, spelar in bollen till en ensamstående Roman Pavlychenko som stänger butiken, 3-1 Tottenham, mot Inter!

Hur långt kan Spurs gå i den här turneringen?

ag ser egentligen bara två lag som jag från början håller som stora favoriter mot dem och det är Barca och Chelsea.

Några lag betraktar jag som knappa favoriter – Arsenal, Inter, Man Utd och Real Madrid.

Men beroende på lottning så ser jag definitivt kvartsfinaler och semifinaler som en möjlighet på Tottenhams program under en sprittande fotbollsvår. Speciellt med Gareth Bale!

Så mycket Pippo igår. Man kan tycka vad man vill om Inzaghi, att han filmar och springer offside. Men ingen, ingen, kan ta ifrån honom att han gör det fotboll går ut på, och det är mål. Jag har aldrig gillat Pippo, men killen brinner för mål, och alla lag behöver en sådan spelare. Dessutom gör Pippo det i stora matcher, borde Zlatan lära sig lite kanske?

Real Madrid missade chansen att säkra en plats i åttondelen, men Mourinho fick ändå sista ordet på San Siro, Pedro Leon räddade viktig poäng och Mourinho fick glädjefnatt. Men det har vi sett förr, och vi älskar det varje gång.

Ett lag som säkrade en plats i åttondelen är Chelsea, 4-1 mot Spartak Moskva, utan Terry och Lampard (Terry vilades). Branislav Ivanovic gjorde två utav målen (målform?!?), och var matchens lirare, med sitt positionsäkra och eleganta försvarsspel. Annars var det gamla vanliga Chelsea, maskinen som vinner utan att spela bra, men det är styrka. Chelsea är det enda laget som hittils i Champions League motsvarat förväntningarna, och 12 poäng (12-2 i målskillnad) är siffror som talar sitt tydliga språk.

Avslutningvis noterade jag en mycket intressant nyhet i svenskafans.com:

En ledig tisdag, med FIFA 11 följt av Champions League på kvällen är knappast fel. Kan för övrigt lägga till att jag spöade lillebrorsan på FIFA precis, Chelsea mot City, en komfortabel 4-2 seger efter två mål av Anelka, ett av Lampard och ett av Malouda. 2 straffar fick jag även (sjuk hands-regel på den nya FIFA). Lillebrosan ville nästan gråta efter förlusten. Även om den var ganska orättvis så är det en taktisk seger, jag har en ganska kass spelstil, slår mina långa bollar/inlägg mot Drogba, sen löser det sig på något sätt. Men jag är ganska äcklig att möta, min spelstil kan knäcka även dem bästa på FIFA. Nog om FIFA nu, lillebrorsan får en returmatch ikväll och förhoppningsvis tar jag en ny seger igen.

Nu till riktig fotboll och Champions League. Omgång nr 4 och den här veckan kan en del lag bli i praktiken klara för åttondelen. Chelsea, Arsenal och Real Madrid kan alla vid en seger säkra en plats i åttondelen. Men det krävs mycket för att det skall ske. Real Madrid möter Milan på San Siro, Arsenal möter Shaktar på bortaplan och Chelsea tar emot Spartak Moskva på hemmaplan. På papperet har nog Chelsea den enklaste vägen till åttondelen, och en seger på Stamford Bridge känns mycket trolig. Lampard saknas fortfarande ingen vet när han är tillbaka.

Jag tänkte spika några matcher inför kvällen. Valencia tar emot Glasgow Rangers på Mestalla. Rangers är oerhört bortasvaga, och en hemmaseger känns spik. En annan match vi kan spika är Köpenhamn mot Barcelona. Köpenhamn gjorde visserligen en riktigt bra match på Camp Nou, men Barcelona är flera klasser bättre, och ikväll kan faktiskt siffrorna rinna iväg lite mer. Kvällens chansningar hämtar jag i Israel och England. Hapoel Tel Aviv tar emot Schalke på hemmaplan. Schalke är mycket ojämna men laget har spelat riktigt bra på sistonde samt att Hapoel saknar 3 nyckelspelare. Jag spelar på Schalke och en bortaseger. Kvällens stora chansning hämtar jag på White Hart Lane. Tottenham tar emot Inter. Spurs gjorde en riktigt bra match på San Siro senast i 4-3 förlusten och visa bra moral och karaktär när man hämtade upp 0-4 till 3-4 med en man mindre. Många skador i Spurs och i Inter saknas målvakten Ceesar. Jag chansar här och tror att Spurs vinner och helt plötsligt är gruppen öppen. 

Newcastle krossade, körde över, knuffade runt i en ring, förudmjukade inför alla deras kompisar, hånade och jämnade Sunderland med marken. Siffrorna skrevs till 5-1 och Kevin Nolan gjorde hattrick. Som att ta godis från ett barn. Vilken brutal uppvisning och vilken fantastisk fotbollsmatch!

Jag har följt fotboll aktivt sedan 1993 ungefär. Jag har sett många matcher, jag har sett många fantastiska matcher. Jag har sett Liverpool hämta upp 0-3 i en helt sjuk final i Champions League, jag har sett John Terry halka i en avgörande straff, jag har sett Italien vinna VM 2006 i en helt sjuk final, men jag har aldrig sett en så aggresiv match som igår i 90 minuter. Vilken intensitet, vilken aggresivitet, vilken karaktär och vilken fantastisk publik!

Newcastle - Sunderland igår var helt seriöst den bästa matchen jag har sett i mitt liv. Den innehöll intensitet i 90 minuter! Tempot sjönk aldrig, spelarna var makalösa och sprang som galningar i 90 minuter. Sunderland var aldrig med i matchen, Newcastle hade uppvisning från minut 1 till 90. Kevin Nolan gör sin bästa match någonsin i sin karriär (31 år gammal). Carroll är tillräckligt bra för att starta i Englands landslag med Rooney i anfallet. Har ni sett Carroll? Han skapar farligheter ur absolut ingenting. Capello var på plats så inte ens han kan ha missat detta. Sammanfattningsvis kan jag säga det igen, Newcastle pulviriserade Sunderland fullständigt. En sjunde plats i tabellen nu och sjunde himmlen för Hughton och Co!

Annat noterbart från den fantastiska söndagen är att Liverpool tog sin andra raka seger på Reebok Stadium igår mot Bolton. Torres låg bakom målet som Maxi stötte in. Joe Cole skadad, men är tillbaka nästa vecka. Mot Chelsea. Där kommer han att slaktas, Who The Fuck Is Joe Fuckin Cole?

Skata Skata Skata. En bild säger mer än tusen ord...

Stackars Zlatan Ibrahimovic, stackars Jason Roberts och stackars Mark Clattenburg. En mörk lördag för dessa herrar.

För första gången på 5 år åker Juve till San Siro och slår Milan, ett bra Milan, och det är den mest imponerande insats de gjort på många, många år. De kom utan ett halvt lag, enbart inställda på att försvara sig, och som dem lyckades. Ibra missade chanser, Pato missade allt, och Antonini gjorde 2 misstag som kostade 2 mål. Mest anmärkningsvärda händelsen i matchen var när Sissoko kom helt fri mot Abbiati. Jag var bombsäker på att han skulle missa, Sissoko är inte bra vän med bollen, tur att Del Piero finns där och kan stöta in tvåan från nära håll. Milan tröst-målade genom Ibra men det hjälpte inte. Det var lite för oskarpt Milan.

En annan syndabock hade namnet Jason Roberts. 10 minuter före slutet hade han chansen att hetta till guldstriden rejält när han kommer helt fri mot Cech, men missar målet. Istället klev en annan hjälte fram, mitt i den mörka dagen för Chelsea. Branislav Ivanovic nickade briljant in 2-1 och Chelsea vinner utan att imponera på något sätt. Vilken maskin, vilken karaktär och vilken moral Chelsea visar. Imponerande!

Lördagens största syndabock var ändå Mark Clattenburg. Det är så jävla synd att Mark Clattenburgs fullkomligt horribla icke-domslut vid 2–0 avgör United-Tottenham. Det är bara så svagt, så jävla uselt, ett mord på allt vad rättvisa heter, det är det mest pinsamma domarögonblick som Old Trafford någonsin sett. Jag ska inte ta Uniteds seger ifrån dem, dem skapade mest och vann rättvist, men det är inte rättvist med ett sådant mål. Är Nani en proffisionell fotbollsspelare? Svar nej.

Om några timmar är det dags för helgens stora drabbning. Tyne-Wear derby mellan Newcastle och Sunderland. En väldigt speciell match stundar. I mitt tycke är detta derbyt större än nånsin. Det är så uppsnackat, så hett, och så mycket som står på spel. En seger betyder mycket. ”The king stay the king” för att citera världens genom tiderna bästa tv-serie The Wire. Nyckeln idag är mittfältet. Vinner Tiote och Nolan den kampen är matchen vunnen. Sedan måste ligans mest underskattade spelare Gutierrez ha en bra dag. Bent kommer ställa till med en del problem i Newcastles långsamma backlinje. Låt oss hoppas att även Colo har en bra dag i backlinjen. Newcastle mot Sunderland, avspark 14:30, dömer matchen gör Phil Dowd. Det är helt slutsålt på S:t James Park!