Om fyra år är den gyllene generationen endast ett minne blott. Om fyra år kommer en ny generation in i den engelska landslaget, en generation full av spännande kreativa och talangfulla spelare, det såg vi inte minst i U-21 EM i Sverige i somras. Efter VM 2010 i Sydafrika kan en ny epok i engelsk fotboll begravas…

England har kvalificerat sig för VM 2010 i Sydafrika efter mer eller mindre överlägsen gruppseger med nio segrar och en förlust. Sedan italienaren Fabio Capello tagit över det engelska landslaget efter Steve McLaren, så har England minst sagt imponerat. Frågan jag ställer till mig själv nu är, är England såhär bra? Kan England vinna VM?

Det finns många obesvarade frågor, detta även om engelska tidningar oftast har ett svar på allt och tror att England ska vinna VM varje gång och att laget spelar bäst fotboll i världen. Tittar man till truppen så har England sett mycket bra ut. Dem femton senaste åren, den tiden jag har följt det engelska landslaget, så har man inför varje mästerskap haft en trupp som skulle kunna vinna hela mästerskapet. Men Englands problem har aldrig varit spelarmaterialet. England har haft stora problem med att få alla spelare att prestera i den vita landslagströjan. Man har spelare som dominerar i sina klubblag, kolla bara på Frank Lampard i Chelsea och Steven Gerrard i Liverpool. 1998 hade man en högklassig generation av bra spelare. Alan Shearer var kanske världens målfarligaste anfallare, David Beckham var i sina bästa dagar, och Michael Owen blev yngste spelaren någonsin att göra debut i ett VM slutspel. Förlusten mot Argentina i åttondelsfinalen var smärtsam och kändes verkligen på alla sätt och vis. David Beckhams röda kort efter sparken på Diego Simeone och Englands förlust på straffsparkar ännu en gång var bara början på det som väntade. Historien upprepade sig varje gång kändes det som. Man föll på mållinjen hela tiden. 2001 tog Sven-Göran Eriksson över som engelsk förbundskapten och han skapade rubriker med en gång när han gav kaptensbindeln till David Beckham. Men det skulle visa sig vara ett genidrag, David Beckham växte som spelare. Det var just David Beckham som såg till att England kvalificerade sig för VM 2002 i Sydkorea/Japan efter det klassiska frisparksmålet mot Grekland i matchens absolut sista minut. Ett VM som mer eller mindre får beskrivas som ett fiasko.  Förlust 0-1 mot Brasilien i kvartfinalen efter Ronaldinhos helt magiska frisparksmål, detta trots att Brasilien spelade med en man kort hela andra halvlek. 2004 i Portugal upprepade sig historien igen, denna gång fick engelsmännen en ny mardrömsmotståndare, nämligen Portugal. Hemmanationen Portugal besegrade England efter straffsparkar i kvartfinalen, och David Beckham halkade när han skulle slå straffspark. Pressen blev allt större på Sven-Göran Eriksson. I VM 2006 i Tyskland så skulle England äntligen lyckas i ett stort mästerskap, men det ville sig inte då heller, och efter oavgjort mot Sverige och förlust igen på straffsparkar mot Portugal i kvartfinalen så upprepade sig historien igen. England spelade dock bra i detta mästerskap och hade oflyt, inte minst i matchen mot Portugal.

Men det är ingen ursäkt, hela England krävde att Sven-Göran Eriksson skulle avgå. Efter sex år i England avgick Sven-Göran Eriksson och David Beckham lämnade kaptensbindeln, och många trodde att det var slutet för David Beckham i den engelska landslagströjan. Man kände ändå att det kanske var dags att förnya truppen med yngre spelare och en yngre generation. Den nya förbundskaptenen Steve McLaren satte sina avtryck direkt. Han valde att peta ikonen David Beckham och England missade mycket överraskande EM 2008 efter förlust hemma på Wembley mot Kroatien. Hatet växte och McLaren fick lämna tränarposten efter bara elva månader . Italienaren Fabio Capello tog över, och det var delade åsikter i början om huruvida Capello ska lyckas med sin defensiva fotboll. Men Capello lät resultatet säga sitt och väckte stor beundran hos det engelska folket. Han tog Beckham tillbaka till landslaget, och gav större ansvar till spelare som Gerrard och Lampard. Capello skapade kontinuitet i laget. England vann VM-kval gruppen före Ukraina och Kroatien efter krossande 37-3 i målskillnad.

Jag känner något annorlunda den här gången. England har Fabio Capello och han är en vinnarskalle. Inte nog med Capellos alla ligatitlar och Englands imponerande facit i kvalet, men jag känner att spelet har börjat klicka mellan alla lagdelar. Capello har lyckats få mittfältet med giganterna Frank Lampard och Steven Gerrard att fungera, mycket med hjälp av en spelare vid namn Gareth Barry. Barry har varit länken mellan backlinjen och mittfältet, och han har i ärlighetens namn gjort det fantastiskt bra under Capellos tid som förbundskapten. Vi såg inte minst senast mot Kroatien i Englands 5-1 seger, hur både Lampard och Gerrard tar för sig på ett annorlunda sätt, och dem har verkligen börjat hitta varandra. Jag har påpekat en sak ett flertal gånger, den dagen England får Lampard och Gerrard att fungera, kan bli den dagen England vinner ett stort mästerskap. Vi pratar om två giganter i ett mittfält. En annan viktig faktor i Capellos lagbygge är Wayne Rooney. Capello älskar Rooney, och jag förstår Capello. Jag älskar Rooney med, och en Rooney i toppform i VM kan bli nyckeln för hela England. Lite synd bara att han får bära en tung last där framme. England behöver någon som kompletterar Rooney bra och även om Heskey har gjort det bra, så vill jag ha en mer kreativ anfallare bredvid Rooney. Det är värt att testa Gabriel Agbonlahor eller varför inte Carlton Cole. En annan fråga för Capello har varit vem som skall spela på högerkanten och alternativen av den listan kan göras väldigt lång. Lennon har imponerat, Walcott har kvaliten, James Milner presterar i landslaget, Wright-Phillips gör alltid ett bra jobb och David Beckham ger alltid allt när han väl får chansen. Jag tror att den sistnämnde kommer att övervinna Capellos förtroende. Han har vilja, karaktär, erfarenhet och ledarskap, och det är något England kommer dra stor nytta av i VM. Jag tror att Beckham kommer göra stor succé i Milan under våren. Han kommer verkligen visa vad han går för. Frågan är bara vad Capello tycker. Ibland har det verkat som att Capello har något emot Beckham, och han har vid flertal tillfällen påpekat att han vill ha en kreativ spelare på högerkanten, en spelare som kan ta sig runt sin gubbe. Beckham kanske inte är den spelartypen, då han inte direkt tillhör den moderna sortens mittfältare som trollar på sin kant, men han har erfarenheten och sin fantastiska högerfot.

Dessutom finns det en enkel logik som säger att stora spelare brukar ofta prestera i sina sista mästerskap, ja det är väl bara att fråga Zinedine Zidane som var helt suverän i VM 2006. David Beckham är ett unikum och har verkligen allt en fotbollsspelare bör ha.

Nu blir det bara nedräkning till det stora mästerskapet i Sydafrika, vem blir skadad, vem visar toppform, vem tappar formen helt, som sagt det är många frågor som ska besvaras. Viktigast för mig är att England visar karaktär, kämparglöd och alltid ger 100 %. Jag vill se en krigande kapten John Terry leda sitt land. Jag vill även se ett aggressivt England som sätter högpress på motståndarna i varje match. Högpress från England är oerhört viktigt, det är något som kännetecknat engelsk fotboll under lång tid, inte minst på 80-talet. En annan viktig medverkande kraft om man skall räcka hela vägen är att man behöver tur. Tur i lottning, skador och straffsparkar. Jag tror oavsett vilken grupp England hamnar i så kommer man att ta sig vidare till åttondelsfinalen, vilka man möter där är ett annat mysterium. Jag fruktar i själva verket inget lag, men jag sparar gärna Spanien till semifinal eller final. Den här gången tror jag att England kommer att räcka hela vägen till final. Nu gäller det att ändra på historien och ”44 Years Of Hurt” till något positivt. England får gärna möta Tyskland i final, och det där skulle kunna bli något alldeles extra. VM 2010 blir inte bara slutet på den gyllene generationen, det blir den sista chansen för många spelare att visa vad dem går för. Gör oss stolta England, vi har inte råd med fler misslyckanden. Led oss hela vägen ner till Sydafrika!

Hart

Johnsson – Ferdinand – Terry © - A.Cole

Beckham- Barry – Lampard

Walcott – Rooney – Gerrard

EM är nu över och till slut var det Spanien som tog hem titeln efter 44 års väntan. En titel som skulle betyda otroligt mycket för hela Spanien, nationen som aldrig går långt i stora sammanhang, dem tog sig hela vägen…

EM 2008 har varit ett mycket sevärt och lyckat mästerskap även fast än Sverige inte tog sig vidare från gruppen. Det har varit ett mästerskap som har välkomnat alla slags tänkbara överraskningar, Turkiets magiska vändningar, Rysslands snabba och underhållande spel, Frankrikes fiasko och ett till slut vinnande spanskt landslag. Det roliga var att den offensiva fotbollen firade stora framgångar, till skillnad från föregående EM då Grekland tråkade ut motståndarna i 90 minuter. Ryssland, Spanien, Turkiet och Tyskland spelade alla en sprakande och offensiv fotboll och alla de lagen tog sig till minst semifinal.

Sveriges insats blev en stor besvikelse. Sverige klarade inte av de underskattade ryssarna som med Arshavin i spetsen rullade ut det svenska laget i 90 minuter och tillsammans med Spanien tog sig vidare från gruppen. Sveriges misslyckanden berodde inte på för gamla och långsamma spelare eller för defensiv inställning, utan på skador och att den i och för sig inte orimliga idén om vårt totala beroende av Zlatan fick fäste i truppen. Jag tycker att Lagerbäck i stort gjorde förnuftiga laguttagningar men att han liksom så ofta förr var för passiv med byten och omdisponeringar under match. Sverige var i själva verket aldrig nära att gå vidare från gruppen, och vi var allt för beroende av att Zlatans knän skulle hålla. Spanien däremot gick som tåget i gruppen, 4-1 mot Ryssland, 2-1 mot Sverige och 2-1 mot Grekland. Spanien skulle växa längre in i mästerskapet.

Portugals EM måste också ses som ett misslyckande, detta trots en mycket bra öppningsmatch mot Turkiet. Världens bästa, Cristiano Ronaldo kom aldrig igång, visserligen gjorde han ett mål, men han utmärkte sig aldrig speciellt mycket. Turkiet blev det lag som skulle följa Portugal till kvartfinal. Utspelade i första matchen, men sedan kom kämparglöden hos Turkiet. Turkiets EM skrevs till en helt mirakulös fotbollssaga. Blixten slog ner två gånger i gruppspelet, tre gånger totalt. Först mot Schweiz vände Turkiet 0-1 till 2-1 i slutminuterna och sedan mot Tjeckien vände man 0-2 till 3-2.

Den förväntade dödens grupp med Holland, Italien, Frankrike och Rumänien, bjöd inte på någon som helst dramatik. Holland gick som tåget, Italien gick vidare utan något som helst övertygande spel, Frankrike bjöd på ett stort fiasko och Rumänien spelade lika tråkigt som Grekland. Frankrikes förbundskapten Raymond Domenech var mycket hårt kritiserad på förhand och Frankrike tog bara en enda poäng i gruppen, gjorde bara ett mål, hade minst antal skott på mål under hela EM och hade minst bollinnehav av samtliga i EM. En riktig stor besvikelse med andra ord…

Gick som tåget gjorde även Kroatien som tog alla nio poäng i sin grupp före Tyskland. Tyskland imponerade inte, men som så många gånger förr så skulle tyskarna vinna när det gäller. Traditionens makt skulle hålla i sig, i alla fall ett tag till…

Tyskland var det första laget som knep semifinal platsen efter en mycket övertygande seger mot Portugal. Den nämnde Cristiano Ronaldo var blek, väldigt blek. Sedan slog blixten ner för tredje gången. Turkiet hade på ett helt magiskt sätt vänt matchen mot Kroatien och tog sig vidare till semifinal. Något liknande har jag aldrig upplevt, vändningen var verkligen helt osannolik, och jag led verkligen med Kroatien. För Turkiet var detta en saga, en saga som kanske aldrig skulle få ett slut. Spanien slog defensiva Italien efter straffsparkar. Italien var otroligt tråkiga att se på och det var långt ifrån samma Italien som för två år sedan i Tyskland. Efter Andrei Arshavins otroliga begåvning tog sig Ryssland vidare till Semifinalen efter 3-1 mot Holland. Rysslands offensiv var verkligen brutal att möta. Arshavin, Zhirkov och Pavlyuchenko stod för en rysk bragd.

Spanien fortsätter att imponera och inte minst Fabregas som med två helt magiska framspelningar ser till att Spanien spelar sin första final på 44 år. Spaniens motståndare Tyskland, som i den andra semifinalen slog Turkiet med 3-2. En match där Turkiet i själva verket gör än bättre match än Tyskland, men traditionens makt skulle hålla i sig. För Turkiet tog sagan slut, blixten slog inte ner en fjärde gång även om det var väldigt nära. Finalen blev istället en riktig nagelbitare, Tysklands inledning var brutal att möta, men effektiviteten saknades helt. Fernando Torres avgjorde EM-final för sitt Spanien. El Niño har vuxit upp till El Grande (Den Store), och 44 års väntan var ett faktum. Fantastiskt bra spelande Spanien. La Selección, La Roja, är värdiga vinnare av EM 2008!

Vad är det då som vi minns bäst ifrån detta mästerskap? Jag kommer i alla fall ta med mig en hel del snygga mål ifrån sommaren. Vem minns inte Sneijders mål mot Frankrike, eller Zlatans mot Grekland, men det absolut snyggaste målet är signerat Daniel Guiza och Cesc Fabregas. Fabregas till synes nonchalanta skarvpassning fram till Daniel Guiza som kyligt flickar den vidare in i målet fick mig att ställa mig upp, hoppa och jubla. Vad mer är värt att minnas? Självklart Turkiets mirakelvändningar mot både Tjeckien och mot Kroatien, jag har aldrig sett ett lag göra eller orka komma tillbaka från underläge i två raka matcher. Någon har sagt till mig att den störste vinnaren är den som är mest rakryggad i nederlagets stund. Allt kändes ändå som en myt, en saga och en realitet…

Mitt EM-lag:

Målvakt: Iker Casillias

Vänsterback: Yuri Zhirkov

Mittback: Carles Puyol

Mittback: Servet Çetin

Högerback: Sergio Ramos

Vänstermitt: Arda Turan

Innermitt: Cesc Fabregas

Innermitt: Xavi Hernandéz

Högermitt: Arjen Robben

Anfallare: Roman Pavlyuchenko

Anfallare: Fernando Torres

Tränare: Fatih Terim

Det råder ingen direkt fotbollshysteri i Sverige. Förväntningarna inför U-21 EM var inte allt för stora, men vi alla fotbollsälskare vet att ett Europamästerskap är ett Europamästerskap och vad det innebär. Peter Jihde och Patrik Ekwall var på plats och skruvade upp dramatiken ytterligare ett steg. Detta skulle bli ungdomarnas år och ungdomarnas seger över fotbollen.

Det hela började på Örjans Vall där en av favoriterna till slutsegern England ställdes mot Finland. Ett England med stjärnor som Theo Walcott, Gabriel Agbonlahor och Micah Richards. Förväntningarna var stora på England. Men Finland satte press på engelsmännen och kvitterade strax efter att England tagit ledningen genom Trelleborgspelaren Sparv. Men när pressen var som allra störst så presterade England som bäst, efter en hörna från James Milner nådde Micah Richards högst och nickade in segermålet. Målet skulle visa sig vara oerhört viktigt eftersom Spanien och Tyskland spelade en mållös match på Ullevi. Trots stor press av spanjorerna så lyckades man inte få hål på Tyskland som spelade mycket disciplinerat försvarsspel. Pressen blev större på stjärnor som Bojan Krkic. Varken Bojan eller Spanien lyckades och England slog Spanien enkelt efter mål av James Milner och Frazier Campbell. Men det fanns även andra stjärnor som inte motsvarade förväntningarna. Theo Walcott misslyckades med det mesta och petades i Englands segermatch mot Spanien. Spanien slogs sedan ut trots att man vann sista matchen mot Finland eftersom England och Tyskland spelade 1-1 i en betydelselös match. Värt att notera här, Jack Rodwell, bara 17 år stod för ett riktigt drömmål. England slutade som gruppetta och Tyskland gjorde England sällskap till semifinal.

Vår grupp, grupp B var på förhand en mycket dramatisk grupp. Sverige, Italien och Serbien skulle göra upp om två platser. Vitryssland var mer eller mindre uträknade redan på förhand. Det vimlade inte direkt av stora profiler i det svenska landslaget, men Lennartsson och Söderberg hade fått ihop ett samspelt och organiserat svenskt landslag. Och så var det Marcus Berg…

Sverige inledde mot Vitryssland, en match som svenskarna bara skulle vinna om chansen till avancemang skulle finnas, och Sverige gjorde precis som dem skulle. Efter tidigt underläge i matchen så tog det ca en kvart för Sverige att komma igång, och som dem gjorde det. Och så var det ju Marcus Berg. Stjärnan slog till två gånger om innan Ola Toivonen gjorde 3-1 på en fantastisk volleyträff. Marcus Berg fullbordade sedan sitt hattrick innan Gustav Svensson avslutade målfesten med en riktig praktträff. Sverige slog Vitryssland med 5-1 och såg omänskligt starka ut. Nästa lag på tur var Italien. Ett Italien som inte alls såg oslagbara ut efter sin mållösa match mot Serbien, och Sverige var faktiskt lite av en favorit i den matchen. Men Italien höjde sig ett snäpp och krympte alla ytor för det svenska anfallsspelet. Taktisk och disciplinerat försvarsspel var nyckeln till Italiens seger och Mario Balotelli, en av turneringens största stjärnor snurrade upp det Italienska försvaret och gav Italien ledningen. Några minuter senare så visade Balotelli sin andra sida när han mycket fult sparkade ner Adam Johansson. Balotelli åkte givetvis ut för det. Trots en man mer så lyckades inte svenskarna dyrka upp det italienska försvaret, trots ett mycket vackert reduceringsmål av Ola Toivonen. Italien vann matchen med 2-1 och slog även Vitryssland i den sista matchen. Ett starkt Italien slutade som gruppetta och all press låg på Sverige som ställdes mot Serbien i den sista gruppspelsmatchen. Dem regerande finalisterna Serbien behövde slå Sverige för att nå avancemang.

Sverige fortsatte att imponera med sitt bländande anfallsspel, och tog även ledningen genom Marcus Berg. Några minuter senare var det dags igen, Pontus Wernblom stod för förarbetet till Marcus Bergs 2-0 mål. Trots reduceringsmål av serberna så var dem aldrig riktigt nära en kvittering, istället gjorde Toivonen sitt tredje mål i turneringen och punkterade matchen. Sverige klart för semifinal. Firma Berg och Toivonen hade tillsammans stått för åtta mål på Sveriges tre inledande matcher. Alldeles förträffligt imponerande facit!

Italien ställdes mot Tyskland i den första semifinalen. Patrik Ekwall beskrev matchen som den sämsta i hela turneringen, och det är bara att hålla med faktiskt. Andreas Beck gjorde matchens enda mål på matchens enda skott på mål. Lägg också därtill att matchen innehöll en hörna på 90 minuter som Italien fick. En statistik som lär gå till historien. Men Tyskland var klart för final utan att direkt ha imponerat framåt. Men bakåt såg det stabilt ut och det kändes som ett Tyskland och Mesut Özil har mer att ge. Finalmotståndaren skulle bli Sverige eller England. Förväntningarna var stora inför matchen på Ullevi mellan Sverige och England. Ett Sverige som har imponerat och ett England som även har imponerat. England hade inte slagit Sverige på 39 år och mycket talade för att historien skulle upprepa sig. England inledde matchen helt magiskt och gjorde samtliga sina mål efter hörnor i den första halvleken. Nedum Onouha gav England ledningen, Catermole ökade på och sedan slog Walcott ett inlägg som styrdes i eget mål av Bjärsmyr.

Sverige satte allt på ett kort efter paus och fick betalt för satsningen. Två nya mål av Berg säkrade troligen skytteligasegern i EM (7 mål, tidernas högsta notering). Sverige svarade för en mirakelvändning från 0-3 i halvtid till 3-3 vid full tid. Efter en mållös förlängning, där Marcus Berg visade viljan att avgöra semifinalen i förlängningen och var nära att göra det. I straffsparksavgörandet missade lagen var sin straff inledningsvis (Milner och Berg). Efter ordinarie fem straffar fick extrarundor tas till. England satte sin straff men Guillermo Molins (som starkt bidragit till den svenska upphämtningen med två målgivande passningar) prickade stolpen och England var finalklart. Joe Hart blev en stor hjälte, som även satte sin straff. Historien upprepade sig inte, England hade vunnit en straffsparksläggning i ett mästerskap och var klart för final. Rättvist var det nog inte, men Sverige ska ha stor cred för sin insats sett till hela turneringen.

Men finalplatsen blev kostsam för England. Fraizer Campbell, Gabriel Agbonlahor och Joe Hart var alla avstängda i finalen. Finalen blev ingen nagelbitare. England inledde matchen klart bäst men roligare än så blev det inte. Tyskland visade än en gång att man har turneringens bästa defensiv, både backlinje och målvakt fullföljde uppgiften perfekt när laget höll nollan för fjärde gången på fem matcher i U21-EM. Ett enda mål insläppt på 450 minuter, en hörna i gruppspelsmatchen (1-1) mot England. Det engelska laget saknade avstängde målvakten Joe Hart, ersättaren Scott Loach spred osäkerhet omkring sig och borde kunnat ta Tysklands andra mål som stängde matchen. Stor matchvinnare för Tyskland blev Mesut Özil, med två målpass och det viktiga målet till 2-0 på frispark. Tyskland lät England behålla boll matchen igenom (60% bollinnehav), men kontrade tacksamt in två mål via Sandro Wagner i slutskedet. 4-0 speglade kanske inte matchbilden, men väl tysk effektivitet och lagstyrka. Därmed är Tyskland just nu regerande mästare på samtliga juniornivåer: U17, U19, U21 - en unik trippel. Det blev som bekant ett tragiskt slut på en fantastisk turnering av samtliga svenska spelare, och det skall vi ta med oss. Spelare med kapacitet finns, tekniskt och fysiskt. Jag undrar egentligen om inte detta U-21 landslag hade kunnat utmana det svenska a-landslaget. Turneringen i sig var annars ett stort misslyckande för dem stora stjärnorna. Theo Walcott, Bojan Krkic och Mario Balotelli floppade alla och andra spelare klev fram. En av dem hette Marcus Berg. Det var drömmarnas Teater när Sverige spelade..